trettionde januari

Min födelsedag beskrivet med ett ord: FANTASTISK!

Jag vill vara med om gårdagen igen! Vilken lycka, hela dagen! En sådan här födelsedag har jag aldrig haft tidigare! Nog bland de bästa dagarna i mitt liv!

Kommer aldrig glömma dagen! Kämpar emot att tappa lyckokänslorna som fortfarande finns kvar innom mig.


Denna låten hörde jag för första gången igår. Den gör mig glaaad :D

tjugoåttonde januari

Totalorkar inte läxor och sånt idag. Trots att detta lär vara den enda dagen denna helgen jag kommer få tillfälle till att plugga. Tomorrow it's my birthday! :D 18 år. Halleluja. Det var inte gammalt. Känns som jag har levt hela livet!

Ja, så kan det vara. Jag är glad över att jag har en vän som heter Emma.

tjugotredje januari

Lite tankar som går igenom mitt huvud just nu. Eftersom jag vill skriva av mig lite men inte vill tvinga mig på någon skriver jag här. Jag skriver på detta sättet eftersom det endå är en blogg - ett ställe där alla kan läsa. (Måste också erkänna att det är rätt kul att skriva på detta sättet.)

Ännu en gång tittar jag upp mot himlen. Stjärnorna är inte där, de är dolda bakom molnen. Igårnatt sken de så klara på himlen, något av de vackraste synen. Ibland är molnen fulla med snö eller regn, åska eller storm. När det dröjer flera nätter känner jag en saknad, himlen är tom. Eller full, full av moln.

Det går emot mig idag. Det går emot fler än mig idag. Det som går emot de jag älskar, går också emot mig. Jag kan inte göra något åt det. Inte de heller, endast människorna som har makten. Makten vi flydde ifrån. Den gör sig påmind igen. Vad blir lösningen denna gång?

De förstörde en del av mina framtidsdrömmar precis. Eller lyser upp vägen jag ska välja. Det får jag väl se om ett år. Just nu närmar jag mig en korsning och jag vet inte vart jag ska gå.

Himla många tvister, ännu en tvingar mig att kanske lämna en del av mina vänner för att bli befriad från att bli förföljd. Ska jag ge upp det jag älskar mest för att endast hoppas att tiden ger mig lycka i framtiden? För att bli av med det som sakta drycker mig ner i dyngan ännu mer för varje dag?

Om jag offrar vänner skulle det också ge mig en befrielse från vissa känslor. Däremot skulle det ersättas av stor saknad.

Nej, mina vänner behåller jag. Det ska finnas en annan lösning. Offer måste bli det, men inte dem.

Jag vet inte längre.

Liknande inlägg